Jag vet inte vart jag ska börja för att få er att förstå.. Jag har bestämt mig för att
inte skriva en novell om detta, utan ta det lite kortfattat i stora drag.

Mitt jobb består av att sälja jordgubbar och glass (för er som inte redan visste det)
Det förstår väl vem som helst att det blir segt emellanåt, det vill säga att det inte
kommer kunder på ett tag. Ibland kan det dröja ett bra tag och då passar man på
att fylla på med sånt som är slut och så vidare. Alltså, jag fyller på med glasstrutar
och så käkar jag lite sånt. (För gud vad gott det är, våffla alltså) Sen tar jag en plast-
sked och tar lite glass då och då. (Helst varje sort, de är nio stycken) Sen så behövs
det även fyllas på med glass och då äter jag det sista som är i förpackningen. Ni vet,
det som man inte får upp. Det påminner om att slicka rent bunken när man bakar.

Sen fortsätter dagen så. Jag äter lite våfflor, och tar glass, en bit våffla, och så lite till
glass. Alltså, jag snackar inte två gånger nu utan det är utan tvekan tvåsiffrigt.

Glass är verkligen otroligt gott! Men vilken ful vana jobbet ger mig. Jag vet inte vad
jag ska göra för och bli av med den, OM jag vill bli av med den?! Men jag tycker bara
att det är så sjukt hur det kan bli såhär. Haha, fattar ingenting alltså!!

Egentligen lider jag inte eller har dåligt samvete för att jag äter så mycket onyttigt
hela tiden. Men ibland när jag kommer hem och inte ens är hungrig när min fina sambo
har lagat mat så ställer jag mig frågan "Varför var jag tvungen att äta sådär mycket för?"
Det känns ju faktiskt lite onödigt ibland. Vad säger ni? Lagom är bäst! Eller hur?

Nu ska jag sluta larva mig och faktiskt erkänna att jag ska äta en fet morotskaka
tillsammas med pappa, Anne-Elise och Simon. Vi håller på för fullt i trädgården och
förtjänar faktiskt just en sån här smarrig kaka. Så det så!

Jag och mina bortförklaringar på den här fronten alltså. Hela tiden.

Kyss mig kungen