Jag är så tom just nu men ändå så känner jag att jag behöver
få ur mig lite saker. Få ur mig vad jag tycker om er som snackar
bakom min rygg. Och inte bara min rygg, utan ni som snackar överhuvudtaget.

Först och främst så är det vanligast att ni snackar om det ni inte vet
ett skit om, utan det ni har hört ute på stan eller på någon fjantig fest.
Ärligt talat så anser jag att man är en stor BLUFF som människa ifall man
väljer att lyssna och gå på det. Hur stor är sannolikheten att en handling
låter densamma efter att den varit i 8485485 munnar i staden Katrineholm?!
För och inte tala om hålan Vingåker..

Jag sitter inte och säger att jag är felfri. Jag har också en
ganska så stor käft. Jag snackar, jag är säkert fördomsrik och allt
det där. Men jag tycker att vi människor någonstans måste stanna upp
och tänka efter.. Jag skulle till exempel aldrig dömma någon av mina så
kallade vänner efter ett rykte, och absolut inte om jag känt dom i flera år.
Det finns liksom inte på min karta!! Och sen att snacka bakom det, tillsammans
med gemensamma vänner och låtsas som ingenting.. Jag blir så arg när jag tänker
på det. Så arg att jag skulle kunna slå sönder hela jordklotet med ett enda slag!!

Det jag vill komma fram till med det här inlägget är att lära upp er som
saknar vett och etikett. För mig är det självklart att inte sitta och snacka
skit om vänner och  bekanta när jag inte har någon som helst anledning.
Och hör jag någonting om någon av mina medmänniskor som jag har känt
i flera år så skäller jag inte ut, eller tror på allt jag hör innan jag ens har
pratat med personen i fråga. Oftast är det faktiskt så att när man får höra den
personens berättelse så ändrar man uppfattning direkt.. Tro mig!
Så ett tips är att ta det lugnt, och fråga mig om det stämmer det du hört så
lovar jag attge dig ett ärligt och rakt svar!!

Ska jag vara helt ärlig nu så är jag trött på att behöva bevisa sanningen
och vem jag är. Det tar så otroligt mycket energi och tid så jag orkar inte
riktigt bry mig, tyvärr. Men det är riktigt tråkigt att skitsnack ofta leder till
obehagliga vänskaper och så vidare. Det jag menar nu är att när jag träffar
mina vänner så kommer jag och tänka "Undra om hon/han tror det där om
mig nu" Men jag struntar i det, jag kommer att leva med det utan att det gör
mig ledsen på något sätt. Ni får skylla er själva helt enkelt om ni är så dumma
i huvudet som lyssnar på vad alla andra går runt och "vet" om mig och mitt liv.


Det är som min undebara pojkvän och familj stöttar mig med,
folk är avudsjuka. Jag vet det själv, men samtidigt så stör jag mig så
enormt mycket. Eftersom jag är väldigt rättvis av mig så är det säkert därför
jag blir så otroligt frustrerad när vänner snackar bakom ryggen på varandra.
Tjejer är verkligen så, ena dagen älskar man varandra och andra dagen snackar
man skit och trycker ner. Kanske därför jag alltid har gillat att umgås med killar
mycket mer?!

Jag vill att ni tar med er (ni som snackar och går på allt som alla
andra säger) att jag vill spotta er i ansiktet och att ni gör mig riktigt
less! Ni vet bäst själva vilka ni är. Håller ni inte med mig om att det finns
viktigare saker som vi borde bry oss om, än vilka killar som har varit inblandade
i mitt liv, eller vad jag har för klädstil, eller vad jaglyssnar på för musik, eller hur
ofta jag äter godis, eller vilken tid jag går upp på morgonen?  Ärligt talat, lägg ner
och mogna upp ni också. Vi är faktiskt inte 12 år längre, framförallt inte ni som är
så mycket äldre än mig.

Jag vet själv att jag är en stark människa på många sätt.
Jag vet att alla borde ha de styrkorna som jag faktiskt har.
Jag vet att jag kommer att komma långt i livet.
Jag vet att jag har världens bästa pojkvän.
Jag vet att jag trivs med mitt liv och är stolt över vem jag är.
Jag vet att ni också vet det.
Jag vet att ni vill ha det som jag har. För jag lever mitt drömliv varje dag.
Imorgon kan man faktiskt vara död.