Fyra år - 48 månader - 1460 dagar
Idag är det den 23 november och det betyder att jag och Simon firar 4 hela år tillsammans!! Vi kom precis hem efter att ha ätit en mysig middag på Joan's. Min gulliga pojke överraskade mig med massor med kärleksfulla saker och bjöd mig på middag och vi har haft hur trevligt som helst nu ikväll!! Tack älskling, du är bäst!
Tänk att det är över 5 år sedan jag sprang runt på Hansjöskolan i årskurs 6 och fnissade, tjuvkikade och drömde om en kille som jag aldrig trodde att jag skulle få! Simon gick då i 8:an på en annan skola, men jag visste ändå att jag var kär, innan jag ens pratat med honom i stort sätt. Det räckte med att jag såg honom i skolkatalogen, eller köra moppe i samhället... (Helt sjukt, jag vet) Jag skrev hans namn på mina skolböcker innan vi ens hade blivit tillsammans eller ens pratat på riktigt. Jag minns det så väl och det gör nog många av mina dåvarande klasskamrater: Hanna, Kevin, Carlan,
Julia och många många fler! Jag drömde om honom på nätterna och hoppades varje dag att han skulle bli min!!
Tiden gick och mycket hände, men till slut börjde vi prata på msn och det kom fram att han var intresserad av mig också. (Som ni föstår är historian ruskigt lång, och jag skulle kunna skriva en bok om det här. Jag tar bara med några av alla miljontals pusselbitar)
Jag glömmer aldrig första gången vi umgicks med varandra. Vi var inte själva, utan en av mina närmsta vänner, Felicia var med, och en av hans killkopisar, Linus. Vi ar ute en hel sommardag och pratade, lärde känna varandra och hade det allmänt trevligt. Till slut hamnade vi på en fotbollsplan och det ledde till att Simon "brottade" ner mig och satte sig över mig, satt på mina armar och sa "Får jag ge dig en puss?" Och så log han sådär som bara han kan. Så gav han mig en snabb puss som förändrade hela mitt liv!!
Ja, en liten puss förändrade allt!! Jag kunde inte sova, kunde inte äta, kunde inte koncentera mig i skolan eller hemma när någon pratade med mig, kunde inte umgås med mina bästa vänner efter skolan, kunde inte tänka på något annat än dig, Simon!
Tiden gick och till slut blev det den 23 november 2005, då Simon kärleksförklarade sig för mig och jag kunde pusta ut och känna; ÄNTLIGEN!!!! Kan ni tänka er? Jag gick från årskurs 6 och var så tokigt förälskad i en kille som jag drömde om precis hela tiden, och som fick mig att rysa så fort jag hörde hans namn eller så fort jag såg honom, och det här var alltså innan jag ens kände honom. Från årskurs 6 till årskurs 7 i november så gick jag och var hemligt förälskad i en kille som jag trodde att jag aldrig aldrig aldrig skulle få... Men som jag fick!
Tänk att det är över 5 år sedan jag sprang runt på Hansjöskolan i årskurs 6 och fnissade, tjuvkikade och drömde om en kille som jag aldrig trodde att jag skulle få! Simon gick då i 8:an på en annan skola, men jag visste ändå att jag var kär, innan jag ens pratat med honom i stort sätt. Det räckte med att jag såg honom i skolkatalogen, eller köra moppe i samhället... (Helt sjukt, jag vet) Jag skrev hans namn på mina skolböcker innan vi ens hade blivit tillsammans eller ens pratat på riktigt. Jag minns det så väl och det gör nog många av mina dåvarande klasskamrater: Hanna, Kevin, Carlan,
Julia och många många fler! Jag drömde om honom på nätterna och hoppades varje dag att han skulle bli min!!
Tiden gick och mycket hände, men till slut börjde vi prata på msn och det kom fram att han var intresserad av mig också. (Som ni föstår är historian ruskigt lång, och jag skulle kunna skriva en bok om det här. Jag tar bara med några av alla miljontals pusselbitar)
Jag glömmer aldrig första gången vi umgicks med varandra. Vi var inte själva, utan en av mina närmsta vänner, Felicia var med, och en av hans killkopisar, Linus. Vi ar ute en hel sommardag och pratade, lärde känna varandra och hade det allmänt trevligt. Till slut hamnade vi på en fotbollsplan och det ledde till att Simon "brottade" ner mig och satte sig över mig, satt på mina armar och sa "Får jag ge dig en puss?" Och så log han sådär som bara han kan. Så gav han mig en snabb puss som förändrade hela mitt liv!!
Ja, en liten puss förändrade allt!! Jag kunde inte sova, kunde inte äta, kunde inte koncentera mig i skolan eller hemma när någon pratade med mig, kunde inte umgås med mina bästa vänner efter skolan, kunde inte tänka på något annat än dig, Simon!
Tiden gick och till slut blev det den 23 november 2005, då Simon kärleksförklarade sig för mig och jag kunde pusta ut och känna; ÄNTLIGEN!!!! Kan ni tänka er? Jag gick från årskurs 6 och var så tokigt förälskad i en kille som jag drömde om precis hela tiden, och som fick mig att rysa så fort jag hörde hans namn eller så fort jag såg honom, och det här var alltså innan jag ens kände honom. Från årskurs 6 till årskurs 7 i november så gick jag och var hemligt förälskad i en kille som jag trodde att jag aldrig aldrig aldrig skulle få... Men som jag fick!
Och vet ni vad? Simon var hemligt förälskad i mig redan när jag gick i 5:an!
Känner att allt detta bara blev rörigt, men det är väl inte så konstigt? Hur lätt tror ni det är att försöka återberätta något så vackert som vår kärlek? Att vi är menade för varandra är någonting som vi båda vet om. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet!!
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är tom idag! Så jävla kär och lycklig!!
Simon gör mig till världens lyckligaste flicka och det har han alltid gjort!!
Tom är vad jag är, det kanske märks. Men jag är tom på ett mycket positivt sätt!! Jag
är lycklig, kär och fruktansvärt lättad!! Jag mår som en gudinna och jag vet inte hur
jag ska kontrollera min glädje! Jag vill bara skrika högt och alltid leva mitt liv såhär!
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är tom idag! Så jävla kär och lycklig!!
Simon gör mig till världens lyckligaste flicka och det har han alltid gjort!!
Tom är vad jag är, det kanske märks. Men jag är tom på ett mycket positivt sätt!! Jag
är lycklig, kär och fruktansvärt lättad!! Jag mår som en gudinna och jag vet inte hur
jag ska kontrollera min glädje! Jag vill bara skrika högt och alltid leva mitt liv såhär!
Jag älskar dig Simon Karlsson - Nu, imorgon och föralltid!!
Jag lovar dig det. Det ska alltid vara du och jag.
Jag vill bilda familj med dig och bygga ett fint hus och vi ska ta hand om varandra
och vår familj och fortsätta med att bygga upp vårt underbara liv som vi
har kommit en bra bit på vägen redan nu med!!
TACK FÖR ALLT! TACK FÖR ATT DU FINNS!!
TACK
Jag lovar dig det. Det ska alltid vara du och jag.
Jag vill bilda familj med dig och bygga ett fint hus och vi ska ta hand om varandra
och vår familj och fortsätta med att bygga upp vårt underbara liv som vi
har kommit en bra bit på vägen redan nu med!!
TACK FÖR ALLT! TACK FÖR ATT DU FINNS!!
TACK
» Felicia Carlén
jag antar att det va mig du menade för jag kommer ihåg det dagen väldigt väl. :) ganska läskigt faktiskt att det va jag och linus som va med, om du förstår vad jag menar. :) men stort grattis till er, :)
» Anonym
Okej nu dog jag..................
FAAAAAAN VAD GLAD JAG BLIR AV Å LÄSA DE HÄR :D blir fucking kär i er båda ju!!! JAG ÖNSKAR ER ALL LYCKA I FRAMTIDEN, vilket ni båda förtjänar innerligt! Och Jenny, man kan ju inte sluta höra dig berätta om eran fina kärleks saga hihi.
De ska bli såååååååååååå underbart roligt att få se våra barn leka med varandra i framtiden, hahaha. IMORGON SKA JAG KRAMA SÖNDER DIG SÖTNOS!
PUSSSSSSSS & KRAM
» Sara
naaw. grattis!
» Anonym
tårögd :) GRATTIS
Grattis!!
Trackback
