Jag mötte upp min älskade mor vid halv tre tiden förut och var verkligen jättenervös. Jag försökte att tänka på annat och hålla mig lugn. Väl på plats så fick jag en liten "specialare", nämligen att tränga mig förbi alla 200 (eller hur många
det var) människor och gå in och lägga mig på en stenhård bänk.

Jag tittade bort och andades lugnt. Mamma satt nere vid mina fötter och höll i mina ben så att jag visste att hon fanns där. Det gick som det skulle. Sprutan är tagen och jag svimmade inte!! Så jävla underbar känsla. JAG KLARADE DET!!!

När jag kom hem blev jag varmt omhändertagen av min pojkvän. Han hade städat upp på allting, tänt ljus överallt och startat romantisk musik. Han hade verkligen ansträng sig och gjort allt för mig! Han vet ju precis vad jag gillar, vad jag blir lugn och sansad av. Sådana här små vardagsgrejer stärker så otroligt mycket, på alla sätt och vis för oss båda två i längden. Det handlar om att ge och ta ♥

Måste säga grattis till mig själv innan jag ska lägga mig i sängen och börja plugga.
Alltså på riktigt nu - Fyfan vad jag är bra!!
Och tack för stödet idag, min älskade, bästaste mamma.