Ni som känner mig och vet hur jag fungerar vet att jag inte sitter och ljuger när jag säger att; "Jag ger mig aldrig!!" Eller hur? Jag är inte personen som klagar och gör allt det jobbiga, ännu jobbigare. Jag försöker alltid att se det ljusa molnet bland de kolsvarta. Jag försöker alltid hitta utvägen när jag är vilsen. Jag försöker alltid att göra allt tråkigt, roligt. Jag försöker alltid le när jag gråter. Jag försöker alltid hinna med saker och ting även fast det känns omöjligt och så vidare..

Jag vet det själv, det är en mycket bra egenskap jag har och den kommer jag nu och föralltid att bära med mig!!

Så vad jag menar är att även fast jag är så trött att jag mår illa, och även fast jag känner mig totalt ointresserad av det jag ska lära mig tills imorgon, och även fast jag just nu bara vill ligga och mysa med min kärlek och även fast jag vill gå ut och  ge ifrån mig världens SKRIK som bevisar hur mycket jag vill åka iväg på semester, NU, så ska jag stänga av här och börja plugga matte B som vi har prov på imorgon.

Det är på 4 kapitel och vi har läst kursen på 3 månader. Kan ni då ana hur jag känner? Men, eftersom att jag är jag så försöker jag ju se det positiva. Imorgon efter klockan 10 så är det ÖVER. På riktigt. För alltid. Aldrig mer matte! Aldrig i livet!

Och som ni ser så använder jag inte bara miniräknare och suddigum som hjälpmedel ;)