Simon har fått för sig att han börjat tycka mer och mer om kaffe och nu
nästintill vill ha det minst en gång om dagen. Men killen kan inte koka kaffe
utan det får jag eller någon annan göra! Han passar gärna på och dricka när vi är
med folk som också dricker, så slipper han tänka på hur man gör. Men herregud,
är man snart 20 år och gillar kaffe så är det ju ganska bra om man kan koka det
också? Det blir jävligt svårt annars. Jag gav ett exempel till honom; och det var
att när jag är i Thailand 17 dagar med min familj, hur ska han då få sitt kaffe kokat?

Nu ikväll slog jag näven i bordet och jag försökte lära honom hur man gör. (För
det är ju jääääääääättesvårt och det vet ju ni som kan) Hur som helst, det gick sådär
om jag ska vara kortfattad.

Jag: Vill du ha två koppar kaffe så fyller du upp vatten till sträcket där det står en 2:a
och sedan lägger du i filter och häller i drygt 2 kaffemått kaffe!

(Och medan jag förklarade så visade jag samtidigt hur man gjorde)

Simon: Ehm, okej... (Och så ser han ut som ett frågetecken) Tack för hjälpen älskling.

Jag: Och så är det en fördel om du sätter igång kaffebryggaren på den röda knappen

Simon: Aha (Och så gjorde han det)

En stund senare så började kaffebryggaren att brygga kaffet och som ni vet är den ju
inte tyst samtidigt som det görs utan man hör ju hur det bubblar eller vad jag ska säga.
Simon får panik!!

Simon: Shit Jenny!! KOM! Kaffebryggaren går sönder. Vad ska jag göra? Den låter!!

Jag: Men herregud, den brygger ditt kaffe! Det är ingen fara

Simon: Är du säker? För det låter som att den går sönder. Det låter otäckt



Ja ni, vad säger man? Att jag skrattade efter är ju en sak som är säker, men han är ju
förjävla söt! Kan väl också meddela att han nu ligger i soffan och ser nöjd ut
tillsammans med en kaffekopp och en munk!