Det finns ingen återvändo eller chans att rätta till något av det nedskriva i det rutiga mattesvarshäftet. Matteprovet är alltså nu gjort (Äntligen tänker ni, så slipper den här bloggen handla om matte varje dag) och jag ska varken säga bä eller bu om hur det gick. Känns inte som att det gick bra, och inte som att det gick dåligt. Äh, jag behöver nog bara smälta det lite och försöka få bort allt i mitt huvud som har med funktioner och algebra och göra.

Idag är det en jobbig dag. Klockan 16:00 ska jag vara på sjukhuset och ta spruta. (Herregud tänker ni, vad är det som är så farligt med det?!!) Håll käften, tänker jag. Ingen kommer någonsin att förstå mig hur mycket jag än sitter och skriver här eller hur många gånger jag svimmar eller spyr. Det jag har varit med om har satt sina spår... Så är det bara. Men en sak är säker, och det är att jag tackar gudarna varje dag att jag klarade mig och att jag fortfarande lever. Det var nära att jag hamnade på andra sidan jorden.... Mycket nära.

Min mamma är iallafall min trygghet när det gäller det här med sjukhus.
Självklart ska hon med idag. Tänk på mig vid 16-tiden och håll alla
tummar ni har, är ni snälla..