Minnen minnen minnen
I morse när jag loggade in på facebook så hade jag en hel del "taggade" foton på mig. Charlie, en gammal klasskompis, hade laddat upp massor med bilder från vår klassresa när vi gick i årskurs 6. Vår klassresa utspelade sig i/på (vad fan säger man?) Kloten och jag kommer aldrig att glömma varken den här resan, eller min underbara klass!! För det första så kan jag inte begripa hur tiden kan gå så otroligt jäkla fort. Hallå, vi gick i sexan här, i SEXAN, och jag minns det som igår. För det andra så kan jag inte begripa hur det gick till när vi skiljdes åt från att ha gått i skolan i sex år tillsammans och nu idag, hälsar vi inte på varandra, som om vi aldrig träffats förut. Nu menar jag självklart inte att ingen hälsar, för jag har kontakt med många fortfarande, men varför det ska behöva bli så med en del för...? Det är sorgligt.
Fan, den här klassen och tiden tillsammas med den, var så jäkla underbar. Alla var med alla, vi skrattade alltid och gjorde allting ihop. Vi lekte på skolgården och man blev kär och fick sin första puss. Vi spelade digger och rundpingis och hade det allmänt underbart. Det var i stort sätt aldrig någon som var arg eller ledsen, utan vi levde livet och växte upp tillsammans. På den här tiden existerade inte alkohol, cigaretter, snus eller fester. Inte heller allt jäkla prat om vikt, utséende, dyra kläder, smink och allt annat som vi lägger fokus på idag, när vi blivit äldre.
Det jag ville säga med det här inlägget är att jag är så jävla glad att jag fick en sån underbar klass i sex år, som jag faktiskt fick. Jag sitter och ler nu för mig själv när jag tänker tillbaka på hur vi hade det. Jag skulle göra vad som helst för att få uppleva alla dagar vi tillbringat tillsammans, en gång till. Fan, i sex år, SEX år, gick vi i samma klass, det är inte undra på att man känner så mycket känslor när man tänker tillbaka. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag har verkligen haft världens bästa uppväxt, på alla sätt och vis!! Och ja, ni är en stor del av den, sex hela år ju..
Pappa Göran var en av några föräldrar som var med. Haha, ser ni snygga jag i soffan?
Charlie ute i äventyrsskogen
Ute på uppdrag i skogen, ser ni mig? ;)
Underbara, underbara, underbara klass
Det här glömmer jag ALDRIG!!
I love you all! ♥
Fan, den här klassen och tiden tillsammas med den, var så jäkla underbar. Alla var med alla, vi skrattade alltid och gjorde allting ihop. Vi lekte på skolgården och man blev kär och fick sin första puss. Vi spelade digger och rundpingis och hade det allmänt underbart. Det var i stort sätt aldrig någon som var arg eller ledsen, utan vi levde livet och växte upp tillsammans. På den här tiden existerade inte alkohol, cigaretter, snus eller fester. Inte heller allt jäkla prat om vikt, utséende, dyra kläder, smink och allt annat som vi lägger fokus på idag, när vi blivit äldre.
Det jag ville säga med det här inlägget är att jag är så jävla glad att jag fick en sån underbar klass i sex år, som jag faktiskt fick. Jag sitter och ler nu för mig själv när jag tänker tillbaka på hur vi hade det. Jag skulle göra vad som helst för att få uppleva alla dagar vi tillbringat tillsammans, en gång till. Fan, i sex år, SEX år, gick vi i samma klass, det är inte undra på att man känner så mycket känslor när man tänker tillbaka. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag har verkligen haft världens bästa uppväxt, på alla sätt och vis!! Och ja, ni är en stor del av den, sex hela år ju..
Kloten
Tom, Kevin, Hanna och Julia
Pappa Göran var en av några föräldrar som var med. Haha, ser ni snygga jag i soffan?
Charlie ute i äventyrsskogen
Ute på uppdrag i skogen, ser ni mig? ;)
Underbara, underbara, underbara klass
Det här glömmer jag ALDRIG!!
I love you all! ♥
Klassen som man hade under hela lågstadiet, slår utan tvekan alla andra klassen som man fått under åren. Dte är liksom något speciellt med lågstdieklassen, eftersom att man tillbringar så pass många år tillsammans. Jag kan inte förklara med ord, men jag tror inte att jag är ensam om att känna såhär! ♥
Trackback
