Jag har gått runt och varit lite småsur och bitter hela dagen. Vet ni varför? För att det inte har varit strålande sol, 30 grader i skuggan och klarblå himmel så att man kunnat legat vid sjön och haft det bra. Trots att jag imorse bestämde mig för att passa på och fixa och dona med saker här hemma så har jag inte kunnat koncentrera mig då jag stört mig på det molniga vädret. Om ni stannar upp och tänker efter en gång...... Visst blir vi bortskämda och beroende av vädret? Nu när det liksom har varit strålande sol och underbart varma och härliga dagar så är liksom inte en 23 graders molning/halvklar dag någonting och ha. Det är liksom skitväder som om vi vill spola ner det i toaletten.

Det är sjuk, egentligen. Tänk er, för 6 månader sedan skulle vi göra ALLT för att få 23 grader och då skulle det inte spela någon roll om det var strålande sol eller ej. För vad gjorde vi för 6 månader sedan? Levde i ett snökaos och nästan frös ihjäl! Vad var bra väder under denna årstid? Vi blev ju överlyckliga om solen tittade fram under 10 minuter. Och vi blev överlyckliga om det inte var snöstorm och -15 grader utanför dörren när man skulle gå till skolan/jobbet. Eller hur? Tänk vad sjukt allting är. Vi lever på en planet där det ena studen på året är FULLT med snö, is, kyla och allt annat som hör vintern till, och sedan smälter isen bort, snön töar och det blir plusgrader igen.