Nu när mer än halva sommaren har gått så kan jag väl erkänna att jag vissa dagar känner mig lite ensam när alla andra jobbar. Jag menar, vad kan jag göra alldeles själv? Det är ju inte direkt så att jag packar en väska och åker till stranden... Men samtidigt som jag känner mig väldigt ensam vissa dagar så kan jag i nästa sekund se det här från en mycket positiv vinkel. Jag har liksom all tid i världen att samla energi, bara vara och tagga inför ett sista år i skolan. Jag tror ärligt talat, att efter den här sommaren så kommer jag att vara piggare och mer taggad än någonsin. Det sista året i skolan kommer att smälla till och jag har hur mycket energi som helst, samlad i kroppen. Det är så skönt att veta och känna det. Det är som en speciell trygghet.

En till mycket positiv grej med allt detta är att jag uppskattar timmarna tillsammans med min karl otroligt mycket mer nu för tiden. Han jobbar hela dagarna och är inte hemma förrän vid fem på dagarna ungefär. Jag går omkring och saknar honom som en tok när han är på jobbet och när klockan närmar sig halv fem blir jag så glad och sprallig i kroppen.

Jag minns inte när jag hade en sån här lugn och ensam sommar sist! Jag har på senare år jobbat i stort sätt hela somrarna, alla dagar i veckan. Att vara ledig (såhär mycket, hehe) känns så ovant och jag har så svårt och veta vad jag ska göra av all min tid. Haha, vilka bekymmer jag har. Tänk när man blir pensionär, vad ska man då göra hela dagarna.....?