*Pang pang pang* Sitter och slår mig själv i huvudet och undrar hur fan jag har tänkt och planerat då min psykologiuppsats ska vara inlämnad innan klockan 00:00 ikväll, då jag inte ens har börjat på långa vägar?! Jag har än en gång skjutit upp allt i sista sekund och vad innebär det? Jag blir stressad och okoncentrerad till tusen!! Bra? NEJ! ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH....

Jag MÅSTE sätta igång nu. Jag måste, måste, måste, måste! Har ju faktiskt ett rätt bra läge ändå: Simon är iväg till Örebro och finns inte tillgänglig hemma, alltså, ingen kan störa mig. Dessutom så har jag en stor godisskål och en 1½ liters iskall Coca cola i kylen. Detta ska alltså inte vara några problem, egentligen....

Min planering är alltid så underbar.
Jag är kär i den på något vis.
Alltid jag, alltid jag alltså.
Blir ju nästan trött på mig själv.

HEJDÅ!