Jag ligger här i sängen alldeles frusen utan pojkvännen som värmer mig och pussar mig i nacken sådär mysigt som bara han kan... För vet ni var han är någonstans? I Italien!! Han åkte idag och kommer hem på måndag. Hur ska jag klara mig? Jag saknar honom på tok för mycket redan nu, när det inte ens har gått ett dygn! ♥

Vad gör han där då, undrar ni. Han är där med jobbet och kollar på fotboll och dricker öl. Antar att dom har det förjävla trevligt, men det har inte jag. Jag har inte somnat än, och klockan ringer 06:50 och då är det dags för flytt igen, men denna gång är det pappas förtjänst och inte vår, hihi.

Nejni, nu ska jag försöka sova på riktigt.
Måste försöka trots att det är apsvårt utan Simme bredvid mig.

Hatar verkligen att vara utan honom. Jag hatar det.
Jag började att sakna honom redan när jag släppte av han vid bussen som skulle ta dom alla till flygplatsen. Hur sjukt?! Och nu så blir jag alldeles tokig och kan inte somna utan hans bröst att ligga på. Han är liksom en del av mig, en stor del som ingen kan ta ifrån mig. Jag längtar efter honom, massor. Jag blir helt pirrig i kroppen när jag tänker på honom... Konstigt det här. Men ja, det är väl sånt här som kallas kärlek? :)

Godnatt på er.
Sov så gott!