Ååååååh, nu är jag sådär proppmätt igen. Det blev pannkakor till mat här hemma idag efter att Simon fick önska vad som skulle serveras. Undrar alltid såhär i efterhand VARFÖR jag äter så många OCH med så oroligt mycket sylt och grädde på? Man mår ju bara illa efter...

Hehe, vet ni? Jag kommer ihåg, att när jag var liten så älskade jag när mamma serverae pannkakor med sylt och grädde hemma. Det kändes så himla lyxigt, nästan som att man åt godis till maten. Vi åt alltid nyttig och bra mat men de gånger då mamma lyxade till det med pannkakor så blev vi alltid så glada, jag och mina syskon. Haha, tänk egentligen, vad lite som krävdes för att man skulle bli överlycklig när man var liten. Då hade man inte mycket problem inte, utan då levde man i en helt annan värld.

Jag kommer ihåg att man alltid väntade tills mamma kollade bort så man kunde ta sådär supermycket grädde som man ville, haha. Jag kommer ihåg att man tog en till fast man egentligen var mätt. Men det gjorde man bara för att det var så gott! Jag kommer ihåg hur jag alltid tackade glatt för maten och gick från bordet för att fortsätta leka i mitt underbara rum, med mina fina leksaker, i vårt underbara hus. Ja, det var tider det... Jag saknar dom, jag tänker på dom varje dag och jag kommer alltid att sluta ögonen och drömma tillbaka.