Man slutar aldrig att förvånas

Sitter här med världens kramp i käken då hakan nästan nuddar golvet. Det på grund av att jag är så jävla förvånad och tagen. Jag kan inte sluta gapa och se ut som ett vilset frågetecken. Ställer mig frågan, om och om igen, vad fan det är för fel på folk men utan något vettigt svar. Var är världen påväg? Hur långt kan en människa gå?!

När kommer den dag, då alla människor väljer att växa upp och bete sig som en mogen man eller kvinna? När kommer den dag då människor börjar tänka först och handla sen? När kommer den dag så människor slutar vara så jävla egoistiska? När kommer den dag då människor är snälla mot varandra och tar hand om dom man håller kärt? När kommer den dag då vänner tar hand om sina vänner? När kommer den dag då människor inser hur viktigt det är att visa tacksamhet och kärlek jäntemot varandra? När kommer den dag då människor slutar upp med alla dessa jävla lögner? När kommer den dag då alla människor lever med ett normalt samvete? När kommer den dag då människor slutar såra varadra? När kommer den dag då människor faktiskt får ont av att såra andra? När kommer den dag då människor ställer upp på varandra til 100? När kommer den dag då människor slutar upp med att göra saker för egen vinnings skull? När kommer den dag då världen är god?

Man slutar aldrig att förvånas alltså.
Gång på gång väljer människor att göra sjuka och egoistiska drag som sårar andra människor. Gång på gång väljer människor att medvetet göra det förbjudna. Varför? Vad är problemet?

Är det bara jag som ständigt drömmer om en värld utan krig, utan tårar, ensamhet, olyckor och brustna hjärtan? Det känns så. Det räcker med att kliva utanför dörren så ser man hur människor hela tiden trampar på varandra och medvetet försöker såra för att på något sätt vinna på det själv(?) Varför? VARFÖR? Varför?

Det senaste dyget har 5 personer, mycket nära vänner, ringt och storgråtit i telefonen till mig. Gissa varför! De är sårade och jätteledsna över andra människors handligar och deras utanförskapskänsla och ensamhet. De vet att jag finns där, de öppnar sig, berättar och förklarar och jag sitter som ett fån och tror knappt det är sant. Då är även jag, som är en mycket stark och medveten tjej, sjukt jävla liten på jorden. Hur mycket jag än vill, så kan jag inte slå vett i alla de människor som faktiskt dock skulle behöva det. Det går inte. Jag kan inte styra hela världen. JAG KAN INTE få vår jord God med hjälp av mig själv och mitt jävlarenamma. Vi måste va fler! Vi måste hjälpas åt! Jag drömmer om den dag då alla faktiskt gör det. Men det är långt kvar! Idag är människor så jävla dumma och egoistiska, medvetet. Det skrämmer mig...... och jag vill knappt tro att det är sant!

Snälla. Tänk dig för!



» A

synd att du inte tänkte på detta för ett par år sedan,

men du verkar ha mognat galet mycket.



Grattis till din frisörsalong :P

2011-07-14 // 22:21:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback