"Hej Jenny! Jag såg dig gå in på Friskis&svettis här om dagen, tränar du där? Jag kunde bara inte missa dig. Det sprudlar om dig! Förstod att det du skrivit om i din blogg verkligen är sant, att du är lyckligast i världen alltså. Hur tog du dig upp från botten? Kan du inte berätta lite?Tycker också att du är cool som startat eget företag. Hur gör du för att vara så självsäker? Fler borde va som du! Ha det där drivet! Tacksam för svar. Kram"

Jag tappade hakan när jag läste det här. Visste först inte om jag skulle bli glad eller ej. Men efter jag läste det en gång till så sken jag upp som en sol. Herregud vilka ord. Frågan är ju bara vem som skrivit detta? Vem som beundrar mig så dant? Spännande och läskigt på samma gång, hehe.

Men okej. Om jag tränar på friskis? Ja. Jag köpte kort där för några veckor sedan och försöker nu komma igång med träningen. Har ju ett ganska påfrestande jobb och en otränad kropp = Ingen bra matchning. Därför försöker jag nu verkligen. Tränar du också där eller var det av en slump du såg mig gå in där?

Och ja kära människa, jag är lyckligast i världen. För exakt ett år sedan låg jag nere i en grop och grät. Ville bara dö. Men det är enkelt - det gäller bara att bestämma sig för att resa sig upp! Det gäller att ta ställning och inse att det är du själv som har ansvar för ditt liv. Det hjälper inte att ligga kvar och tycka synd om sig själv. Jag "ruskade" om mig själv, ställde mig framför spegeln och sa: "Förfan Jenny, kom igen! Sluta böla och gör istället någonting bra!" Och det var väl egentligen så det gick till. Jag bestämde mig. Gav mig fan på att finna lyckan. Gav mig fan på att acceptera allt som hänt. Gav mig fan på att allting ont för med sig något gott. Gav mig fan på att aldrig någonsin igen ta skit eller låta någon bestämma vad jag ska göra eller tycka. 

Mina nära och kära var positivt överraskade på hur fort allting gick. Jag själv såg det nog inte på samma sätt. Jag stirrade bara rakt fram och kände inte efter förrän jag var framme vid mitt mål. Jag testade på så mycket nya vägar, tog risker och var inte rädd för att misslyckas, och det är nog det som gjort mig så stark. Jag fixade allt själv. Men jag visste att där bakom mig fanns personer som trodde på mig, som visste att det här fixar hon. Och det gjorde jag! Se på mig idag - Jag är så rik på erfarenheter! Jämför jag med folk i min ålder så känner jag mig alltid 10 år äldre. Just på den här fronten alltså. Folk vänder sig till mig, säger: "Snälla hjälp mig, jag vill göra som du". Det värmer i hjärtat.

De sex orden som står i rubriken är sex ord som jag bär med mig från denna underbara "uppgång" i livet. De är så sanna, så äkta. Ta åt er dom och följ era hjärtan. Våga! Och tro för Guds skull inte att livet är en dans på rosor från början. Man måste gråta, kämpa, göra sig illa och gråta lite till innan man är där. Det är värt det, tro mig!

Idag ser jag framtiden på ett helt annat plan. Jag är säker på att jag träffat killen jag ska gifta mig med. Killen jag ska köpa hus, skaffa barn och föralltid leva med. Jag vet det ♥

Jag hade aldrig fått detta underbara liv om jag inte kämpat. Jag kunde lika gärna legat kvar i den där gropen och gråtit, men jag ville inte. Det är det jag vill att ni ska förstå kära människor. Man måste kämpa! Precis samma sak är det med att starta företag som du berömde mig för. Vågar man inget, vinner man inget.