Det är ganska många som klagat på mitt dåliga skrivande här i bloggen. Bland annat Micke, familjemedlemmar, nära vänner och bekanta - Så det här inlägget är till er!

Det här med blogg hörreni... Kul ibland. Ibland inte. Jag har helt enkelt haft en period då jag inte funnit någon inspiration alla till och skriva. Tror det har och göra med denna sjukt tråkiga årstid som vi numera tvingas leva i. Jag blir så instängd och tråkig som person att man knappt tror det är sant. Tänk vad lätt allting skulle vara om vi hade sommar året om! Mhhhmmmm.

Men för er skull, jag ska försöka! Och till er hundratals andra som är inne här varje dag - Jag ska skriva så ni med har något (tydligen intressant!???) och läsa.

Har hänt mycket roligt OCH tråkigt den senaste veckan. Mycket skratt. Mycket tårar. För mycket tårar. Två fina människor har lämnat vår jord och vi har tänt massor med ljus varje kväll till minne av dom båda. Det har fått oss att tänka till ännu en gång - hur tacksam man ska vara för att man vaknar upp varje dag och få tillbringa livet tillsammans med den man älskar. Och att man ska vara rädd om sin familj. Det viktigaste man har. Livet är kort...

I all denna röra så försöker vi fortsätta med vardagen och allt som hör den till. Just nu lever vi på hoppet, jag och Micke. Och blir det som vi önskar så är det stort! Mycket stort! Mer än så vågar jag inte säga nu... Hihi!

Klockan drar iväg. Måste försöka sova nu. Pusspuss